mun
mun (švedski)
| švedska imenica | ||||
|---|---|---|---|---|
| Padež | Neodređeni oblik jed. | Određeni oblik jed. | Neodređeni oblik mn. | Određeni oblik mn. |
| Nominativ | en mun | munnen | munnar | munnarna |
Izgovor:
Značenja:
- usta
Poreklo:
- od staronordijskog munnr, zajednička germanska reč.
Primeri:
- Han kysste henne på munnen.
- Poljubio ju je u usta.
Frazeologizmi:
- (du) håll mun! - Ućuti!
- att prata i munnen på varandra - govoriti uglas
- att prata bredvid munnen - odati se
- att ta brödet ur munnen på någon - oteti nekome iz usta
- att leva ur hand i mun - ?
- att lägga orden i munnen på någon - trpati nekome reči u usta
- att vara född med silversked i munnen - biti rođen pod srećnom zvezdom
- att vara grov i munnen - psovati
Izreke i poslovice:
- Skåda inte en given häst i munnen. - Konju se u zube ne gleda.
Asocijacije:
- tand - zub
- mungipa - ugao usana
- munhåla - usna duplja
- munsår – ranica na usni
- munkorg - brnjica (za pse)
- munspel - usna harmonika
Srodni članci sa Vikipedije:
Prevodi
|
|
Sufiks
- muna, munb, munv, mung, mund, munđ, mune, munž, munz, muni, munj, munk, munl, munlj, munm, munn, munnj, muno, munp, munr, muns, munt, munć, munu, munf, munh, munc, munč, mundž, munš